Nervös, ledsen, förvirrad, förväntansfull.. i en mix..
Jag ska ju som många vet troligen börja läsa i höst (eller jag ska det men det gör ont i mitt härta att säga SKA) och saken är den att jag har sett fram emot det och det ska bli kul men ju närmare tiden kommer desto mer rädd och orolig blir jag. En del av mig vill lämna Karlstad för en stund och uppleva något nytt och träffa nya människor. Men den delen av Camilla som är grymt hemmakär vill bara stanna här föralltid där man är trygg och i den staden som man kan varje gata på.l Den staden där man spenderar all sin tid.. Hur kommer det bli i en nya stad där jag inte känner någon och jag inte känner till något.. Nervös/rädd är hur jag skulle beskriva mina känslor.. Visst jag ska inte flytta till andra sidan jordklotet men jag ska ändå lämna allt jag känner till om bara några månader.. En del av mig vill bara gråta när jag tänker på att jag ska lämna mina goa arbetskamrater och en arbetsplats som jag trivts så grymt bra på i snart 4 år.. Nu kommer sommarstaden Karlstad fram och då visar den sig verkligen från sin rätta sida och jag kan inte förstå vad man har gnälllt på under vintern, Karlstad är ju grymt. Men samtidigt så vet jag att jag behöver det här och att jag vill det men just nu känns det tungt..ledsamt är nog mer ordet jag söker.. Nu kanske alla undrar varför jag ska dra om jag nu trivs så förbannat bra med allt men saken är den att det känns som man har fastnat.. Allt är bekvämt och lätt men det är ju inte bara det man vill ha ut av livet.. Just nu är jag glad att jag har sökt mig till en stad som ligger i närheten av Karlstad så möligheten att komma hem på under två timmars bilfärd finns, det behöver jag.. Men ibland måste man lämna det man har för att faktiskt inse hur bra det är. Men just nu vill jag bara stanna tiden....
