Den där bubblan
För tillfället lever jag mitt liv i en rätt trygg bubbla som innebär jobb, familj och vänner i Karlstad. Nothing more, nothing less. Dock känner jag att det kanske är dags att se sig om, se något annat för ett tag. Men det är en rätt skrämmande tanke att lämna tryggheten och allt vad det innebär. Man vet ju vad man har, men man vet aldrig vad man får. Men Karlstad står ju alltid stadigt kvar, precis som man lämnat det känns det som. Hur klyschigt det än låter så lever man ju faktiskt bara en gång, och man är bara ung en gång. Så varför sitta och mögla i Karlstad där det känns som tiden står stilla? Men det gör den ju faktiskt inte, tiden tickar på även här. Det känns rätt skrämmande att man skulle bryta upp och lämna allt om bara några månader men samtidigt pirrar det i kroppen bara vid tanken på det.. Nytt är faktiskt alltid spännande, och skrämmande!
*
