C a m i l l a

Sen jag kom hem till Karlstad/Grums från Örebro har jag känt mig så otroligt ensam. Kanske är det så om man har flyttat och kommer hem igen. Jag vet inte vad det beror på men just nu är det inte alls roligt. Man får vara glad att man har jobbet att gå till ialf. Jag som hade trott att det skulle kännas skönt att få spendera sommaren här hemma men det är inte alls så det känns nu. För min del kan den lika gärna ta slut nu! Jag längtar inte alls tills jag ska vara ledig från jobbet. Jag hoppas på att det blir tre veckor och inte fyra. Jag har ialf lovat pappa att måla om sommarstugan i sommar så jag har något att fördriva tiden med. Sen ska det bli en tur ner till Linköping till Linnea också, det tar ju säkert upp två eller tre dagar av min tid.

Idag kom min farmors syster och hennes man hem till oss. Det var så otroligt roligt att träffa dem för jag har inte sett dem på kanske 13 år, eller kanske inte alls sen farmor dog. Hon och farmor har alltid varit så lika och det var de fortfarande. JAg blev helt chockad när jag kom in och hon satt vid bordet. Det såg precis ut som farmor. "Du kanske ser vem jag är" sa hon.. haha OM jag gjorde! Känner mig så glad nu efter deras besök. Men besöket fick mig även att inse hur mycket jag saknar farmor och farfar. Jag saknar allt med dom!! Tiden läker alla sår sägs det men vissa sår gör alltid ont när de gör sig påminda, trots alla år som gått.. Jag skulle ge allt för att få dem tillbaka. Jag har alltid varit avundsjuk på vänner som får åka till sina mor och farföräldrar och har alltid önskat att få mina tillbaka. Lika glad i hela kroppen som jag blev av att träffa Bert och Birgitta igen, lika ont gör det av saknaden efter farmor och farfar just nu..<3 Men jag hade världens bästa farmor och farfar den tid jag fick ha dem hos mig