C a m i l l a

Jag kom på mig själv förut med att sitta och prata högt och tydligt med Smurf ute på gräsmattan, grannarna som inte äger någon hund måste ju tro man är helt tokig. Som att en hund skulle kunna svara på om köttet på grillen är färdigt? :P

Åh gud vad jag saknar mina pratstunder med Jappon. Saknar honom så grymt mycket!! När man var lite och var sjuk var han det bästa som fanns att krypa ner till. Eller när man var ledsen kändes det alltid som han var den i hela världen som förstod bäst. Eller när man helt enkelt bara ville prata med någon.. som bara lyssnade. Den kärlek man har till smurf är en annan sort, en annan slags kärlek. Jappo hade alltid funnit där och han kommer alltid förbli min första hund, något som är helt speciellt.! <3